30571686_10155666289053353_9198790556040298496_o.png

Jonas Ekblom

Swedish journalist with breaking newsroom experience and prize-awarded photography. Currently reporter at Reuters in Washington D.C.

Recepient of the 2019 Overseas Press Club Scholar Award and Reuters Fellow. Top-of-class MS (Honors) graduate from Columbia Journalism School.

Previously at Swedish Public Radio (Sveriges Radio) and other outlets.

Även kottarna är större i USA

Även kottarna är större i USA

En alternativ titel på det här blogginlägget, om jag var tråkigare, kunde vara "En smakbit av Yosemite", en av USAs mest kända nationalparker, bara några timmar från San Francisco (mycket viktigt för min resa, såklart!). Det gör även parken till jätteåtråvärd för många: en av USAs mest spektakulära naturer, bara en kort bilresa bort. Det gör campingplatserna åtråvärda och det mesta är fullt redan kring åtta, nio på morgonen om man inte har bokat i förväg. Det sätter käppar i hjulen för oss på cykelhjul (haha). Istället för att spendera några dagar här spenderade jag dagen genom att cykla igenom den istället. Jag kände mig jätteproduktiv: upplevde nationalparken samtidigt som jag cyklade västerut!

Innan Yosemite, dock, fanns det en backe på två mil: Tioga Pass på 3 030 meter över havet. Botten av backen? 2 060 meter över havet. Över passet skulle jag och två och en halv svettiga timmar senare kunde jag trampa in i parken (eller ja, först måste man, på amerikanskt maner, köa bland bilar, betala inträde och sedan köra in i vad som är allmän egendom).

Det går inte att blunda för att Yosemite är speciellt för att vara USA och Kalifornien: en oas av gigantiska träd, fjällsjöar och berg av granit, skulpterade släta av glaciärer. Det är dessa naturliga granitkupoler som framförallt gör Yosemite känt (tillsammans med kontinentens högsta vattenfall, dramatiska vandringar, enorma träd med mycket, mycket mera) och dalen har fått sin form framförallt genom glaciärerna som fanns här vid den förra istiden.

Med det glaciära landskapet kommer en känsla av hemma: Yosemite är det närmaste jag har kommit ett svenskt bergslandskap på min resa, just på grund av floran (en himla massa tallar), vattnet och de rundade bergen, fast som allt i USA, större.

Det var det här med storleken ja. I Yosemite och på några få ställen till i bergskedjan Sierra Nevada, som parken ligger i, finns det skogsdungar med gigantiska Sequoiaträd, eller Mammutträd som det kallas på svenska; dessa Mammutträd blir i många fall över 80 meter höga och flera tusen år gamla: de är de tredje äldsta organismerna här på jorden. Tjocka är dom också: runt åtta meter i diameter blir de tjockaste. Rolig fakta: ett normalt Mammutträd har omkring 11 000 kottar hängandes och slängandes i sin trädkrona.

Det är inte bara Mammutträden som blir stora häromkring: tack vare en massa sol och en massa fukt från Stilla Havet blir det mesta större här: även den vanliga tallen (eller en nära släkting, snarare) växer sig hög och både tall- och grankottar blir gigantiska i jämförelse med våra beskedliga svenska. När man vandrar omkring i ett ställe som Yosemite förstår man verkligen var myten "allt är större i Amerikat" som lockade miljoner emigranter över Atlanten kommer ifrån. För hur svindlande är inte stora grankottar?

San Francisco. 5 690 km.

San Francisco. 5 690 km.

Hej då nevada - hej KALIFORNIEN!

Hej då nevada - hej KALIFORNIEN!