30571686_10155666289053353_9198790556040298496_o.png

Jonas Ekblom

Swedish journalist with breaking newsroom experience and prize-awarded photography. Currently reporter at Reuters in Washington D.C.

Recepient of the 2019 Overseas Press Club Scholar Award and Reuters Fellow. Top-of-class MS (Honors) graduate from Columbia Journalism School.

Previously at Swedish Public Radio (Sveriges Radio) and other outlets.

Hej Colorado, var du sådär... öknig senast?

Hej Colorado, var du sådär... öknig senast?

95 km klockade jag in på idag, i Eads, Colorado. Vad hände? Jo, inget hände, men jag kan däremot stoltsera med lite framförhållning. Om några dagar ska jag börja klättra bergspass i Klippiga Bergen och för att jag inte ska tvingas att ta två stigningar à 1500 m en dag utan en varje dag istället blir det en kortdag så det inte blir vajsing på det hela. Min kropp säger inte nej till det, som just nu är i lite solbränd chock.

Efter en otroligt jätteseg start i Kansas där 25 km av staten återstod kunde jag stoltsera med att kunna trampa in i min nionde stat på resan (FYRA kvar!) och som i ett trollslag ändrades landskapet när man kom in i Colorado. Allt det platta ingenting som Kansas bestod av blev till ett annat platt ingenting. Det blev öken av det hela. Småkaktusar längs vägen, sand, sand och lite mer sand. Torr luft och en stark sol. För första gången på resan så har jag lite solsveda på både näsa och lår (jajamensan, så duktig har jag varit med solskyddsfaktor!) efter denna dag i öknen.

Hur torrt är det på en skala? Jo, jag åkte igenom staden "Sheridan Lake" som är döpt efter sjön som ligger precis bredvid. Felet är bara att sjön inte existerar längre. Jag stannar till vid bensinstationen och frågar när den senast var vattenfylld. Det visar sig vara en svår fråga: början på 90-talet, är svaret jag får nöja mig med.

När det ser ut som det gör vill man ibland ju bara säga "Det är som ur 'Den gode, den onde och den fule'!"och jovisst är det så. Med vilda västern följde även den amerikanska ursprungsbefolkningen. Något som alla inte gillar/gillade. På vägen cyklade jag förbi platsen för Sand Creek-massakern som inte är något annat än ett 700 man starkt amerikanskt kolonialt kavalleri (just precis dom där "goda" ni har sett i västernfilmer) som rider in i en by med Cheyenne-indianer och bokstavligen tar död på 70-163 indianer, majoriteten försvarslösa kvinnor och barn 1864. Ledaren för de amerikanska styrkorna sammanfattar det rätt så bra själv:

"Fan ta den man som sympatiserar med rödskinnen! ...Jag har kommit för att döda indianer och jag anser det rätt och riktigt att använda alla medel under Guds himmel att döda indianer"

Det var ingen annan än överste J.M. Chivington som sa de orden. Som tack för sina tappra insatser så åker man än idag igenom staden som är döpt efter honom – Chivington. Det här faktumet att den idag bara består av ett par hus och ett antal nedgångna övergivna hus, är väl bara karma.

Jobba på solbrännan i tystnad

Jobba på solbrännan i tystnad

Motvindar och målbilder

Motvindar och målbilder